Då vi läste annonsen såg vi att bilbarnstolen vi sneglat länge på såldes för halva priset!!!! Det var ju bara att snöra sig in i bilen och åka det :-D. Ett jävla rännande in till stan i veckan;-)!
När vi kom upp på solbacken såg vi KÖN!!! Hur lång som helst...
Ja ja, var väl bara att parkera och glatt gå och ställa sig sist:-(. Just när vi traskade förbi dörrarna så öppnades butiken och vi "råkade" följa med strömmen in, moahahahah. Snacka om rusning det var inne i butiken. Folk var som gamar...
Vi fick i alla fall tag i stolen vi ville ha och skyndade oss till kassan och ut därifrån!
Känndes lite speciellt att ha stolen stående där i baksätet...LÄNGTAR till det sitter en lite parvel i den också ;-).

Angående mötet vi hade med utredarna i tisdags så gick det väl på det hela bra... Liiiite jobbigt bara med allt det negativa. ALLA adopterade får visst nån gång en "livskris". Vi MÅSTE söka hjälp så fort det är något som avviker från det "normala". Om barnet blir framåt så ÄR det brister i anknytningen mm mm. Snacka om att måla FAN på väggen!
Klart att vi vet att allt inte kommer att vara rosa skimmrande! Det har vi inte ens en tanke på att det kommer att vara en... Men man kan väl inte hela tiden måsta gå och tänka på allt hemskt som KAN hända (jag hävdar fortfarande att det inte behöver göra det), istället för att försöka njuta av väntanstider?!?