onsdag 17 juni 2009

Hur mycket ska man orka???

Vilken j***a dag det var igår!
Det började redan på morgonen med att Cookie inte var sig lik... Hon klev inte upp när jag gjorde iordning maten (STORT fel), hon ville så gärna hoppa upp på altanen men kunde inte, mycket vattendrickande + att hon gick runt och såg ut som att hon skämdes!
Detta kändes inte bra!!! På väg ner till jobbet passade jag på att ringa (den allra bästa) uppfödaren som jobbar på djurklinink. Fick då farhågorna besannade!!! Möjlig livmoderinflammation.

Efter nån timma på jobbet ringde hon upp igen och sa att hon pratat med de på djurklininiken och att jag skulle sätta mig i bilen och komma upp med henne! NU! Sagt och gjort.
Efter en GRUNDLIG undersökning med titt i ögonen, kläm på magen, tempad, röntgad livmoder och ryggrad och blodprov kunde det konstateras att det inte var något allvarligt, utan "bara" skendräktighet... Stackarn trodde nog att hon skulle föda när som helst :-D.
ALDRIG har hon varit så här kraftigt skendräktig tidigare, fast hon åker på det vid varje löp...

Nästan 1700kr fattigare ger jag mig av hemåt igen... Skönt ändå att ha kollat upp henne riktigt ordentligt! Kunde ju ha varit riktigt allvarligt. Dessutom fick jag ju träffa Kicki :-D.

När jag kommer hem ser jag att vi fått en ny medlemstidning från BFA-A. Skyndar mig att börja läsa men kommer bara nån sida innan allt bara rasar!!! Jag läser där att väntitiden i Bolivia har ökat till 18-36mån!!!!!! VAD FAN! När ska detta sluta? Tyckte vi kommit långt i vårt väntande men våra 18mån ligger ju i underkant på vad man kan förvänta sig!!!!!!!!!!! Betyder detta att jag/vi ska ställa in oss på att jobba nästa sommar också?

Jag orkar snart inte mera!

3 kommentarer:

  1. Va skönt att det inte var något värre med vovsingen. Jag är snabb till veterinären jag med då våra djur inte kan uttrycka sig så man förstår. De får då inte lida...

    Ja du, väntetiden. Detta hade vi redan räknat med och denna information går de ut med offentligt till de som väntar i Sverige och i landet för att vi ska ställa in sig på det värsta och längsta. Tråkigt!

    Vi har då inte räknat med barn före nästa sommar iaf och det verkar vara en ganska bra tid, men vi komer nog få säga nästa jul snart. Detta är frustrerande, men det är ju bb på G. De bb kan ju faktiskt vara från samma domstol och då rasar det för den. VI får hoppas att det är våra då:)

    Min fundering är att det går så här trögt nu bara för att det är flera bb på G samtidigt. Jag tror på det ja och hoppas det med.

    Vi håller tummarna att våra guldkorn får komma till oss snart

    Kram Teres

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Jag förstår din frustration - fullt ut! Denna väntan som bara förlängdes när man började närma sig var hemsk! (för mig handlade det om väntan i Sverigekön för att få skicka papprena)
    En dag är det er tur - hur tungt det än är att behöva vänta.

    SvaraRadera
  3. Vad skönt att det inte var livmoders inflammation, det kan gå riktigt illa men är ett rutiningrepp ändå. Vår golden tik var skendräktig en gång och det var så roligt att se hur hon pysslade om sin bebis, en pip leksak.

    Tänk om jag kunde gjort något angående väntetiden för bb. Jag vet hur det är när mattan dras undan under en och man faller handlöst neråt, rätt in i famnen av förtvivlan. Det ända jag kan säga är att ditt/ert barn behöver lite mera tid på sig för att, bli till/födas/växa till sig/bli klar för adoption för att ni skall kunna bli matchade med varandra. Vilken klen tröst nu, eller hur?

    Må så gott undertiden och många kramar från mig.
    Hoppas ni får en trevlig midsommar.

    SvaraRadera