Bara 2 dar kvar nu :)!

Nu är det ÄNTLIGEN nära!!!
På fredag morgon går bilen mot fjälls :). 9dagars fjällvistelse kommer att ladda mina batterier nåt otroligt! Längtar!!!! I och för sig längtar jag tillbaka redan i bilen hem varje gång ;). Ska bli så härligt!!! Denna resa får Emil följa moster på semester (badbyxorna?!? är visst redan packade, för det har man med sig på semester) så han också bara får va i över 1 vecka :)

Av nån anledning har fjäll, skog, natur, vatten mm en balsamerande effekt på mig :). Tur jag har en karl som känner samma dragning ;)! Det är när jag får vara i dessa miljöer jag mår som allra bäst. Vad det beror på har jag ingen aning om! Kanske är det den samiska delen av mitt arv som tar stor plats i min själ?!? Jag vet att det låter flummigt men på nåt sätt tror jag att det kan vara så...
Dragningen mot ursprungsbefolning har till exempel alltid funnits....indianer, samer, inuiter....you name it :). Det är så facinerande!!!!

Min mamma sa i början av vår adoptionsresa att hon då förstod varför jag "varit som varit" under uppväxten....att allt har en mening! Det hade inte riktigt jag reagerat på men då jag tänker tillbaka så ser jag det...
I mitt flickrum var väggarna fyllda av bilder på indianer, nån dag skulle jag ha en egen indianbebis. Runt halsen hängde det en trolltrumma i silver. Min favorit barbie var färgad (INTE vanligt på slutet av 80-talet). Jag blev förbannad då dom tog bort spanskan som språkval då vi började högstadiet...mm mm.

När vi sen bestämde oss för att adoptera var det det enklaste beslutet vi tagit! Skit i ivf:en!!! Nu kör vi :D.
Först skulle vi till Vietnam...där fanns det små barn....men det kändes inte riktigt rätt!
Det var ju Bolivia hjärtat hade fastnat för (varför visste vi inte då)....men minst 6 veckors resa gick ju inte....vi har ju hundarna! Då ryckte syskon och föräldrar ut och sa att hundarna var det sista vi skulle behöva oroa oss för. Dom kunde ju åka runt hos dom!!!

Bolivia blev det och efter ett bra tag var väntan i svenska kön över och i mellandagarna -06 skickades vår akt iväg. Ett tag senare fick vi veta att vi lottats till La Paz!
Jävla skikt tänkte vi....vi ville ju till Santa Cruz....till värmen och poolerna :).
Men när allt sjunkit in och vi börjat läsa på om La Paz insåg vi att vi hamnat helt rätt!

Nu skulle vi ju få mitt efterlängtade indianbarn :) då majoriteten i La Paz är indianer! Nu fanns anledningen att i alla fall liten skala lära sig spanska. Sen har vi naturen!!!! Denna natur! Inte helt olik ett kargt kalfjäll....We Love It! Vi tror att vi kommer att trivas nåt enormt.

Likheterna mellan La Paz och Kåtaviken är ju på vissa plan ganska slående. Se bara på dom här bilderna...på första är berget Illimani som vakar över La Paz...på andra bilden syns Oxtinderna som ruvar på andra sidan sjön uppe i fjälls och som är det första man ser när man kliver upp på morgonen :D


Det finns nog en orsak till varför vissa saker händer i ens liv :)...

Dom underbaraste av vänner :)

Ja ni......helgen överlevdes faktiskt trots chock, fasa, förtjusning, stress mm mm över fredagens besked :)! Detta hade vi ju verkligen INTE väntat oss nu!!!
Det är ju till familjer väntandes Santa Cruz barnbeskeden ska komma! Därför tog vi det kollungt ju....det var ju inte riktigt vår tur än :D. Å då kom bomben!!!! Har fortfarande svårt att riktigt fatta vad som hänt ;).

Det är så ofattbart att vi faktiskt är 1:a!!!!!
När jag ringde min syster i fredags så hann jag bara säga att vi nu låg på första plats så brast det både för henne och mig :P...likadant när vi träffades på lördag morgon på badhuset...där stod vi och kramades och grät i omklädningsrummet :). Inte riktigt friskt men det gick inte att hejda :D.
En annan komisk grej var att min pappa, som inte sagt nåt om adoptionen på alla dessa år, ringde mig och ville veta hur vi 100% kunde veta att vi låg 1:a, att alla papper var klara så det bara var att åka när det var dax, att alla vaccinationer var klara, att passen var OK mm mm :D. Nu har han nog kunnat slappna av och ta till sig att han faktiskt SKA bli morfar igen....lilla gubben!

Skönt att ha Teres i detta kaos som styr upp mig lite och vallar med runt mina måsten ;P. Har även fått lite tips av Maria M på grejer som kan vara bra att börja tänka redan nu så det inte glöms när SAMTALET kommer... TACK brudar!!! Ni är guld värda!

Tur att fredagkvällen redan var planerad med skotertur och grillning med "bya brudarna", annars hade jag nog suttit hemma och stressad inte veta vad jag skulle ta mig till :). Riktigt skönt faktiskt att bara komma ut och bara vara i några timmar!

I Lördags blev jag "kidnappad" av ett gäng härliga, underbara tjejer för att fira att jag klivit över 30-strecket :).
Först träffades vi hemma hos ena tjejen och åt lite ostbricka och allmänt mös....var visst tänkt att det skulle vara dildo party men tjejen som skulle hålla i det dök aldrig upp :S...skönt tycker i och för sig jag som skämms åt minsta lilla.....hade ju lätt kunnat bli pinsamt ;). S
en bar det av till bastustugan för lite arombastu och badtunnebad!
Shit så fränt det var med arombastun!!! Jag som inte är någon bastare i vanliga fall riktigt njöt :).

Efter det var det sen dax för räkfrossa och finalen i melodifestivalen på bya-puben. När melodifestivalen var avklarad dök även några av dom allra bästa killarna jag vet upp på puben och med sig hade dom varsin ros till lilla mig :)....så jäkla gulligt!!!
Jag hade så fantastiskt roligt HELA dagen och kan inte annat än bli lite tårögd över alla mina underbara vänner som hade fixat allt detta och som ville fira lite med mig :D!

Det är bara att inse att jag är vän med några av de mest fantastiska människorna i världen...det är ni som gör mitt liv så underbart :D
JAG ÄLSKAR ER ALLA!!!!!!

Vad gör vi nu?!?!?!?!?

När jag gick genom mailen imorse hade jag fått ett mail som förändrar helt vårt liv i dagsläget!

Mailet kom från en annan familj som väntar barn från Bolivia och där berättar de att dom hoppat av adoptionen av olika skäl!!!
Denna familj stod i samma kö som oss.....fast på första plats.....alltså platsen före oss.....VA!.....är vi 1:A?...........VI ÄR 1:A!!!!!!!

Shit vad jobbigt det blev att inse det så här på morgonkvisten...på jobbet!
Ont i magen, skakande händer och tårarna svidande innanför ögonlocken. Är det sant?!? Vad gör vi nu?!?
Allt har känts så lungt fram tills nu! Äh....det blir när det blir, har vi känt! MEN NU!!!!
Nu MÅSTE vi se till att ALLTID vara anträffbara!!! Inga mobilen med lågt batteri mera!
Är allt i sin ordning? Vars är alla papper? Ligger dom på samma ställe eller har vi lyckats sprida ut dom? "Får" vi skuva ihop själsängen och ställa in den i barnrummet nu???

ÅÅÅÅÅ....vad mycket det blev nu! Past på ett positivt sätt :D!

Plötsligt känns det inte lika jobbigt att kanske jobba ännu en sommar. Detta kan ju verkligen vara sista gången ;)....

Förlåt om allt är osammanhängande och svårt att läsa men just nu pågår ett mindre kaos i mitt huvud ;). Finns en "risk" att det blir en tidig hemgång från jobbet idag :)!!!

KRAM på er allihopa!!!!!!!