3år 3månader och 1vecka...
Så länge sen är det nu vi ställde oss som adoptionssökande i BFA-A!
Lägg då till ca 4år med "försök" att bli gravida så är den totala väntan på barn dryga 7år :(.
7år av förtvivlan, längtan, tårar, uppgivenhet, stress, kraftlöshet, mm mm.
Hur lång kommer denna plåga att vara????? Fortfarande vet vi ju INGET om när det blir vår tur att få det magiska samtalet. Blir det nästa vecka, nästa månad, om ett halvår, nästa år?!?
Tänk att vi hade kunnat ha en 6-7 åring där hemma om det gått som det verkar gå för alla andra...
När man får det så här på pränt så känns det helt underbart att man fortfarande orkar kämpa vidare....trots att det många gånger varit kämpigt :(.
Är faktiskt lite stolt att vi tagit oss genom helvetet tillsammans och på så sätt stärkt vårt förhållande på ett sätt som är få förunnat.
Starkare och stoltare ska vi ta oss genom detta även om det många gånger känts som att enda utvägen är att kasta in handduken och gilla läget.
En dag kommer vi stå där med vår prins/prinsessa och vara stolta som få. Veta att vi kämpat som blådårar för just detta liv :D!
När jag tänker efter så är nog min träning ett sätt för mig att "slippa" tänka på BARNET...
Där kan jag kämpa med mina kilon och ta ut all frustration.
Dessutom har jag små delmål i vardagen att se fram emot som gör att tiden på något sätt verkar gå liiite fortare.
Just nu räknar jag ner till fjällen v.14 och på kvällarna ligger jag med fjällkartan och planerar sommarens vandring :).
Att det sen kanske inte blir semester i sommar heller är inget jag tänker på där och då! Ser hellre fram emot sommar kvällarna då altanen ska byggas färdigt och en stuga ska börja ta form. I höst/vinter kanske jag kommer att genomgå en stor omställning i mitt liv. Berättar mer senare då jag vet mera...kan säga att jag då äntligen kommer att få lön för all möda :D!!!
Sen har jag ju fått ett erbjudande om att komma ner en sväng till Bollnäs i sommar ;).
Just nu ser jag hellre fram emot de små och stora ljusglimtarna istället för att gräva ner mig ännu djupare :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
O så klokt av dig...att se de små delmålen.
SvaraRaderaMan tycker ju att det borde hända något ganska snart men även jag vet ju att allt kan hända o inget är säkert.
Jag önskar dig lycka till med ditt och hjälper dig klart hoppas att det inte dröjer länge till.
Kram
Fint skrivet!
SvaraRaderaInte alla... inte vi heller... men snart.... ska vi bli föräldrar. LÄNGTAR!!!
Absolut ska du komma ner hit i sommar. Tänk va skoj vi kan ha! Ha med det i planeringen...
KRAM
Ohhh… vad jag känner för er, dels för att jag lider med all den tiden som ni har längtat och kämpat och hållit er ovanför vattenytan, men också för att jag måste förbereda mig att om tre år så har vi väntat och längtat lika länge. Eftersom vi precis är i starten av adoptionsprocessen och vi vet vilka köer det är idag, så hur kommer det inte bli när vi får komma vidare med en ansökan i ett land.
SvaraRaderaVisst är det till Colombia som ni har skickat er ansökan? Om så, hur ligger ni till rent kö-mässigt? Vi har ju själva pratat om Colombia men ser på Adoptionscentrums sida att det är jättelång kö.
Vi åker till fjällen för lite längdskidåkning helgen v. 8. Sedan blir det en fjälltur till sommaren också. Vi vandrar varje sommar, antingen flera dagar eller bara dagsturer. Vart skall ni vandra i sommar? Men förresten jag tror ni bor högre upp i landet än vad vi gör…
Gräv inte djupare, det hjälper dig ej. Försök att se ljuset och var glad att ni orkat vänta så länge. DET är en styrka.
Go girl!
Massor av kramar Kix
Vet att det är inte mycket, men massor av kramar underbara du!
SvaraRaderaVi håller tummar och hoppas för er.
Kram