Tänk vad tiden går fort....Denna dag för 9år sedan var det midsommarafton. Vi var 21 och 22 år gamla och hade följts 1år och 8mån. Det var soligt och varmt, en helt fantastisk dag... Det var också denna dag vi förlovade oss :D! Allt kändes så himla rätt så varför vänta?!? Det hade vi ju inte gjort tidigare, eller egentligen inte senare heller);).
När jag träffade Ante på "Berta backen" i hans hemby visste jag att det var han som skulle bli mannen/pojken i mitt liv :). Flyttade ihop gjorde vi när Ante muckade från lumpen 5mån efter vi blivit ihop...köpte hus gjorde vi då jag var 22.
Juni-06 fick vi veta att det inte skulle bli några biologiska barn. Detta som borde vara den jobbigaste dan i våra liv blev en befrielse!!! ÄNTLIGEN kunde vi gå vidare. Nu skulle vi adoptera :)...
Sagt och gjort! Ställde oss i adoptionskö, tog kontakt med familjerätten och började gå föräldrakursen i sep/okt -06.
Sen kom 30 december 2006. vår bröllopsdag :D
Åhh, va fint. En tår i ögat när man läser om er väg till er Liten
SvaraRaderaKRAM
Jag blir lite funderasm när ni har köat i 4 år för ett barn från Bolivia. Antingen är det många som vill adoptera från Bolivia eller så är kötiden verkligen sååå lång numer. Har verkligen inte trott att det är så långa kötider, jag vill varken vänta så länge eller bli så gammal förälder (är inte purung).
SvaraRaderaMen roligt att läsa att ni är gjorda för varandra. :)
Kram Kix