När ska allt sjunka in?

När kommer vardagen igen? Ja...alltså den vardag då jag kan börja fokusera igen! Så ofokuserad som jag är nu är helt sjukt!!!!
Hade kurs på jobbet igår och kom knappt ihåg vad vi gick genom. Skulle handla och visste inte vad jag en planerat till middag så jag kom endast hem med två liter mjölk. Sätter mig med pack- och kom ihåg listorna och bara sitter där utan att få ner nåt på papperet då jag inte har nån aaaaaning vad jag ska skriva :).
Allt det som hänt senaste månaderna är helt overkligt! Nu är det verkligen dax!!!!!
Snart spricker vår "villhabarnföralltivärlden" bubbla efter en massa år och det är vår tur :D.... ÄNTLIGEN! Efter alla tårar och jobbiga dagar är det verkligen vår tur!!!

Mitt i vårt lyckorus kommer en ond känsla krypande :(! Något vi båda två tagit upp senaste tiden....
Hur kan vi känna oss så oförberedd fast vi väntat så länge? Hur kan något som vi längtat så mycket efter att det gjort ont, kännas så skrämmande? Klarar vi det här? Kommer vi att kunna uppfostra en annan människa? Vad är det som säger att just vi är rätt för just detta stackars barn :S? Är vi föräldramaterial?????

Litegrann känns det som att vi nånstans på vägen gått i ide och bara följt med....byggt upp en skyddsbarriär runt om oss för att bara orka med vardagen med allt vad det innebär. Insett fakta att detta kommer att ta tid och bara släppt kontrollen över det hela. I det ögonblick våra handlingar länmade sverige med dhl, och vi inte längre kunde påverka tappade jag.....Lisa aka kontrollfreaket....kontrollen! I början var det riktigt skrämmande men med tiden har jag lärt mig att gilla läget. Att bara ta veckorna/dagarna som det kommer. Att allt INTE behöver planeras....

Vi vet innerst inne att vi kommer klara detta!!! Vi har turen att vi ifrågasätter vår förmåga till att bli föräldrar olika dagar....När jag behöver nån som säger att vi kommer att klara det här galant är Ante stensäker på vår förmåga att ta hand om ett barn....och viseversa :).

Jag tror att min träning har blivit en sorts fristad. Ett ställe då jag inte behöver tänka alls....bara vara! När jag kommer hem från ett pass mår jag som allra bäst och hjärnan känns utvilad :).

Nu lägger vi alla onda tankar bakom oss och siktar framåt...MOT FRAMTIDEN :D