Varför spränger sig skitdagar in bland alla underbara? Idag har det varit en dag full av elaka jävla hjärnspöken!!!Tänk om vi nu mot förmodan inte skulle få förnyat medgivande.
Tänk om det dröjer ännu ett år (eller mer) innan vi får hämta en liten.
Tänk om vi blivit gravida som alla andra. Då hade vi haft en 6-åring nu. Kanske även nåt/några syskon.
Tänk om det händer något med den nya aukorisationen i landet.
Tänk om det går snabbt att vi får barnbesked och här står vi helt utan vaccinationer.
Tänk om, tänk om, tänk om... Orkar snart inte mera av dessa tankar!
Sånna här dagar tackar jag mitt (och Antes) sunda jag att vi redan tagit beslutet att inte adoptera en till. Det känns skitjobbig att ha kommit så långt då jag anser att det är alla barns rätt att ha åtminstone ett syskon MEN ingen av oss skulle orka gå genom detta igen:-(. Det tär på en nåt så otroligt att gå år ut och år in i en ständig ovisshet...
Just bara det här med att inte kunna planera. Ska vi göra det här på semestern -kanske, beror på. Blir det nån semester i år -hoppas det men vem vet. Kan vi boka semester resa nästa vinter med familjen -förhoppningsvis, MEN hur många blir vi?
Vi har i alla fall bestämt oss för att om det går bra med lill*n så kommer vi efter några år att ansöka om att få bli ett familjehem. Kan liksom inte släppa att det finns så många barn även här i vår närhet som har det otroligt svårt, och kan vi bidra till en bättre framtid för någon av dom så absolut!!!
Hoppas på en gladare och positivare dag imorgon!
Det finns många "tänk om", det känner vi också av. Det är tufft när dessa skitdagar kommer men man vet att de lika lätt kan försvinna. Vi hoppas den sticker sin kos långt bort denna gång:)
SvaraRaderaDanne är ensam syskon och han har aldrig mått dåligt av det snarare tvärtom säger han ofta. Det man inte vet mår man inte dåligt av, stämmer nog...
Däremot tror jag att en syskonadoption går lättare då man redan är upptagen med en LITEN hemma då. Däremot är nog köerna så långa så det är väl mer fråga om man hinner. Försöker se det så då vi har planerat för minst en till.
Kramar om dig med en styrke kram
Hej Lisa
SvaraRaderaLider med dig då jag vet hur jobbigt det är.
Men men men snälla ni ta inte syskonbeslutet NU. Har ni pengarna att stå i kö i en organisation så stå där direkt från det ni kommer hem med första Liten eller från då ni får för organisationen. Likväl som att köerna kan bli ännu längre kan det faktiskt hända saker runt om som gör att köerna minskar.
Då när vi kom hem med grabben hade vi kunnat anmäla oss direkt för en ny köplats, vi viste inte det då och gjorde det först ett år senare. Enligt gamla regler, vet ej hur de är med de nya nu, får man inte starta en utredning alternativt (enligt kommunernas olikheter) få ett nytt medgivande innan det har gått ett år från hemkomst med senaste barnet. Det betyder att redan då har det gått minst ett år av väntan i den Svenska kön. Som sagt det kan hända mycket på några år nu som gör att det går fortare för er till nästa barn.
Tänker inte säga att Teres, Danne har fel men det är väldigt individuellt vad man känner om att vara ensam barn och inte vet vi i dag vad Ert barn kommer att känna.
Vänta med beslutet.